Nu var det ett tag sedan…

Oj va länge sedan det var jag var här inne och berättade hur det går. Vi har ju till och med hunnit ha vårt sista PT-pass!

Men vad har hänt då sedan sist? Jo en hel del saker, fast egentligen ingenting. Jag har tränat på som jag nu kan kalla vanligt. Har fått in en rutin på träning i min vardag, när lördagen kommer så går jag till gymmet, punkt. Det behövs inte så mycket mental övertalning längre, jag gör bara som jag brukar göra på lördagar.

Den största skillnaden de sista veckorna är att jag känner mig så mycket starkare, piggare och gladare. Kanske låter som en klyscha men det är sant, träningen har gjort mig gott och det känns i kroppen. Även om det inte syns så mycket så känns det, både i och utanför gymmet.

Dessa veckor har lärt mig så mycket, och påmint mig om ännu mer. Jag gillar ju att träna och jag mår så bra av det!

Största lärdomen är den att jag inte längre känner vilsen inne på gymmet, i morse var jag och tränade samtidigt som en hel gymnasieklass (om inte mer?). Det bekom mig inte ens, gamla Clara hade gömt sig i ett hörn alt. gått där ifrån och tänkt att nu var det färdig tränat. Men inte idag, idag kryssade jag mellan folket och gjorde min grej.

En annan skillnad är att jag nu verkligen tar mig tid till träningen, låter den tom gå före skolan (hoppas inte min mor läser detta, haha.). Tänker att jag kommer komma längre genom att först prioritera mig själv och mitt mående, och det är så mycket skönare att komma till skolan vaken och pigg efter ett träningspass. Hjärnan fungerar så mycket bättre.

I övrigt så är jag så glad över att vi fått träffa Anders, han har introducerat oss för funktionell träning, vilket jag älskar. Det ska nog mycket till innan jag spänner fast mig själv i en maskin på gymmet igen, det är ju inte kul alls. Jag vill träna hela kroppen och jag vill träna effektivt, vilket vi nu lärt oss att göra.

Och till sist, på torsdag får ni inte missa att lyssna på radio Halmstad för då sänder vi live!!

Kram Clara

 

Sista träningen

Vem kunde tro att 10 veckor skulle gå så fort? Idag körde vi sista passet ihop jag, Clara och Anders. Det känns lite jobbigt att det är slut nu:(
Det är ju inte det att jag tänker sluta träna, men vi har haft så kul ihop och det har varit en tid att passa varje vecka. Nu är det upp till mig själv och bara mig att faktiskt hålla vid träningen varje vecka. Att inte hitta ursäkter för att inte ta sig till gymmet. Vi har lärt oss så mycket av Anders under dessa veckor, så nu vet jag vad jag kan göra när jag är i gymmet, vilka saker jag kan använda till vad osv. Men det kommer ändå inte bli så roligt som det har varit när vi har kört ihop. Jag har försökt övertala min man, Lasse, att haka på. Det skulle vara så mycket roligare om man hade en träningskompis så att man kan sporra varandra, både med träningen och framför allt med motivationen. Men han är ruskigt svår övertalad, men jag ger inte upp:)))

Under de här 10 veckorna så var nog vecka 1 jobbigast. Både själva träningen och framför allt träningsvärken. Sedan efter hand så har träningen varit både roligare och känslan efteråt har varit skönare. Jag känner mig både piggare och starkare än vad jag gjorde tidigare. Har du precis som jag, inte tränat på länge, våga be om hjälp, det är så skönt när man är igång igen. Det finns bara fördelar med att träna.

So long…..vi ses på gymmet<3

Påskens frestelser

Idag är det skärtorsdag och påsken står för dörren. En högtid som vi förknippar mycket med mat och godis. När man äter utefter olika kostråd så blir det extra tydligt hur mycket social samvaro kretsar kring mat. Vi träffas och äter och dricker gott tillsammans. Blir man bortbjuden kan det vara svårt att berätta att jag äter inte det och inte det osv. Man vill inte vara besvärlig, så man säger ingenting. Jag brukar i och för sig alltid tala om att jag har glutenallergi, men nu när jag utesluter så mycket annat också under en period, så blir det nästan hellre så att jag tackar nej till att bli bortbjuden, det är inte värt att fuska nu när jag är motiverad för att go all in.

Det är tur att mina pojkar är stora nu, för i år blir det inga påskägg. I alla fall inte fulla med godis. Kanske ska lägga i något annat istället? Har jag godis hemma är jag rädd för att trilla dit, man tänker, jag tar bara en det gör ju inte så mycket och helt plötsligt är skålen tom, hur gick det till??? Min karaktär är inte alltid den bästa tyvärr. Men med träningen känner jag mig så motiverad, vi körde ett roligt pass ihop i tisdags, jag. Anders och Clara. Jag älskar när Anders kommer med massa nya övningar som egentligen inte känns som träning utan mer som utmaningar. Vi bar runt på stora tunga bollar, 25 och 35 kg tunga och grymt otympliga, vi släpade en släde full med vikter fram och tillbaka och sen har jag nästan förträngt magövningen vi gjorde:) Alltså jag har haft sån träningsvärk i magen efter den, kan knappt skratta eller hosta:))) Idag var jag på gymmet själv och körde mitt pass och det känns alltid så skönt efteråt fastän det kan kännas tungt att ta sig till gymmet. Nu får vi se vad helgen har att bjuda på, tyvärr är gymmet bara öppet de tider som jag själv jobbar nu i påsk, så jag får hitta på något sätt att träna hemma istället. Har vi otur kommer det kanske mer snö, men då får vi se skottningen som perfekt träning.

 

I morse lyckades jag med min plan att klämma in ett gympass innan skolan. Men tiden på gymmet blev inte riktigt lika lång som jag tänkt mig. Funderade en stund på hur jag nu skulle lägga upp mitt pass, skulle inte ha hunnit med hela mitt vanliga pass.

Insåg sen att vi gjorde en massa bra kettlebells övningar med Anders för någon vecka sedan. Så det blev 30 min blandade övningar med Kettlebells, vilket verkligen räckte för att jag skulle känna att jag tränat ordentligt.

Detta är nått som inte hade hänt innan vi träffade Anders. Att vara på gymmet och känna att jag inte har tid att göra mina övningar ordentligt är nått som verkligen får mig att tappa motivationen. Men nu har jag fått lära mig övningar för att kunna ta nytta av även korta stunder på gymmet.

Dagens gladaste var nog ändå att jag klarade av att lyfta upp den där tio kilos vikten över huvudet utan att va rädd för att få den i huvudet.

Nu far jag hem över påsk och ska se pm jag kan få till ett pass på Friskis hemma i Borlänge.

Ha en underbar Påsk!

Träningsglädje

 

 

 

Fredag och ännu en vecka lider mot sitt slut. Denna veckan har jag trots envis förkylning lyckas få till två träningspass. Något som jag märkt är att det är mycket tyngre att träna ensam. Vikterna är tyngre, motivationen är mindre, mindre glädje, helt enkelt tuffare. Varje vecka när vi ska träna med Anders, så känns det alltid lite pirrigt att gå till gymmet. Vad ska vi göra idag, hur jobbigt kommer det att bli osv osv. Men efter varje PT tillfälle så känner jag mig så full av energi och full av glädje. Det är så mycket roligare att träna tillsammans med Clara och Anders än att träna ensam. Jag förstår människor som väljer att gå på grupp pass för att just få den där extra kicken av energi och rörelseglädje. Gårdagens pass bestod av kettlebell övningar, det var tungt men roligt och det känns i kroppen idag kan jag lova och förmodligen ännu mer imorgon:)

Ha en härlig helg mina vänner, hoppas vi får njuta av vårsolen!

Kram kram<3

Sjuk:(

Förr förra gången missade jag träningen med Anders och Clara för att min mage spökar med mig. Det är något jag äter som min mage inte tycker om vilket gör att jag inte får behålla den maten jag äter. Eftersom jag redan äter efter ett kostschema där jag uteslutit en massa matvaror som jag enligt blodprover reagerar negativt emot, så är det inte så mycket att kvar att utesluta. Jag äter idags läget inte gluten, mejeriprodukter, getmjölk, sojaprodukter, nötkött, hasselnötter, mandlar, jordnötter, jäst, morot, tomat, ägg, vitlök, ananas. Så det är mycket att tänka på och ett helt nytt sätt för mig att laga mat på. Jag lever i princip på kyckling och kokosmjölk och en massa grönsaker. Nu tror jag att jag kanske listat ut att det är kokosmjölken jag reagerar på, så vad ska jag nu äta till frukost? Som tur är att detta inget jag ska utesluta för resten av mitt liv, utan bara under en tid för att mina tarmar ska få läka och att jag får ner antikropparna i min kropp som i mitt fall attackerar min sköldkörtel. (Mer om sköldkörteln ska jag berätta om någon annan gång.) Bara sedan jag började med detta kostschema i januari, så har mina antikroppar halverats! Så det sporrar mig att fortsätta. Det är detta som gör att jag faktiskt kan börja träna igen efter flera års uppehåll. Jag har försökt träna tidigare, men då har min kropp svarat med värk som helt knockat mig i flera dagar och då pratar vi inte om träningsvärk. Men nu verkar min kropp vara på väg tillbaka igen och då är det klart att det känns tungt med bakslag som detta. Får man inte behålla maten man stoppar i sig, så får man ju inte heller någon energi. Jag gick till träningen i torsdags fast jag inte kände mig helt hundra, det låg en förkylning och tryckte, men jag kände ändå att det funkar nog ändå. Det var ett så roligt pass vi körde och jag kände mig full av energi och glädje när jag åkte tillbaka till jobbet efter passet. Det var inte lika mycket energi när jag vaknade i fredags med värsta förkylningen.(

Åh, det är så typiskt! Jag som i princip aldrig är sjuk har nu legat däckad hela helgen och är tillbaka på jobbet först idag, fast fortfarande snorig. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk nu, jag vill ju träna!!! Nu kurerar jag mig så gott det går så hoppas jag att energin är tillbaka tills på torsdag.
Men visst är det ofta så att man åker på en förkylning när man börjar träna, undrar varför det är så?
När jag var hos en homeopat en gång så frågade han mig när jag var sjuk med feber sist? Jag svarade lite kaxigt att mitt tidigare jobb som förskollärare har gett mig världens bästa immunförsvar för jag är typ aldrig sjuk. Han hade en helt annan åsikt om detta! Han menade på att om kroppen är ur balans så funkar ditt immunförvar inte som det ska, det innebär att kroppen inte orkar vara sjuk för att kroppen redan mår så dåligt. Så man får väl tänka positivt att eftersom jag nu blir sjuk så börjar väl min kropp läka och mitt immunförsvar börjar bli starkt igen. Kroppen är ett komplicerat maskineri där man inte bara kan gå på symptom utan man behöver fundera på varför det uppstod problem från början och börja åtgärda det där. Jag tror att i mitt fall så utlöstes mina problem med sköldkörteln av långvarig stress. Nu ska vi fortsätta kämpa med att hitta vägen tillbaka…