Sista träningen

Vem kunde tro att 10 veckor skulle gå så fort? Idag körde vi sista passet ihop jag, Clara och Anders. Det känns lite jobbigt att det är slut nu:(
Det är ju inte det att jag tänker sluta träna, men vi har haft så kul ihop och det har varit en tid att passa varje vecka. Nu är det upp till mig själv och bara mig att faktiskt hålla vid träningen varje vecka. Att inte hitta ursäkter för att inte ta sig till gymmet. Vi har lärt oss så mycket av Anders under dessa veckor, så nu vet jag vad jag kan göra när jag är i gymmet, vilka saker jag kan använda till vad osv. Men det kommer ändå inte bli så roligt som det har varit när vi har kört ihop. Jag har försökt övertala min man, Lasse, att haka på. Det skulle vara så mycket roligare om man hade en träningskompis så att man kan sporra varandra, både med träningen och framför allt med motivationen. Men han är ruskigt svår övertalad, men jag ger inte upp:)))

Under de här 10 veckorna så var nog vecka 1 jobbigast. Både själva träningen och framför allt träningsvärken. Sedan efter hand så har träningen varit både roligare och känslan efteråt har varit skönare. Jag känner mig både piggare och starkare än vad jag gjorde tidigare. Har du precis som jag, inte tränat på länge, våga be om hjälp, det är så skönt när man är igång igen. Det finns bara fördelar med att träna.

So long…..vi ses på gymmet<3

Påskens frestelser

Idag är det skärtorsdag och påsken står för dörren. En högtid som vi förknippar mycket med mat och godis. När man äter utefter olika kostråd så blir det extra tydligt hur mycket social samvaro kretsar kring mat. Vi träffas och äter och dricker gott tillsammans. Blir man bortbjuden kan det vara svårt att berätta att jag äter inte det och inte det osv. Man vill inte vara besvärlig, så man säger ingenting. Jag brukar i och för sig alltid tala om att jag har glutenallergi, men nu när jag utesluter så mycket annat också under en period, så blir det nästan hellre så att jag tackar nej till att bli bortbjuden, det är inte värt att fuska nu när jag är motiverad för att go all in.

Det är tur att mina pojkar är stora nu, för i år blir det inga påskägg. I alla fall inte fulla med godis. Kanske ska lägga i något annat istället? Har jag godis hemma är jag rädd för att trilla dit, man tänker, jag tar bara en det gör ju inte så mycket och helt plötsligt är skålen tom, hur gick det till??? Min karaktär är inte alltid den bästa tyvärr. Men med träningen känner jag mig så motiverad, vi körde ett roligt pass ihop i tisdags, jag. Anders och Clara. Jag älskar när Anders kommer med massa nya övningar som egentligen inte känns som träning utan mer som utmaningar. Vi bar runt på stora tunga bollar, 25 och 35 kg tunga och grymt otympliga, vi släpade en släde full med vikter fram och tillbaka och sen har jag nästan förträngt magövningen vi gjorde:) Alltså jag har haft sån träningsvärk i magen efter den, kan knappt skratta eller hosta:))) Idag var jag på gymmet själv och körde mitt pass och det känns alltid så skönt efteråt fastän det kan kännas tungt att ta sig till gymmet. Nu får vi se vad helgen har att bjuda på, tyvärr är gymmet bara öppet de tider som jag själv jobbar nu i påsk, så jag får hitta på något sätt att träna hemma istället. Har vi otur kommer det kanske mer snö, men då får vi se skottningen som perfekt träning.

Träningsglädje

 

 

 

Fredag och ännu en vecka lider mot sitt slut. Denna veckan har jag trots envis förkylning lyckas få till två träningspass. Något som jag märkt är att det är mycket tyngre att träna ensam. Vikterna är tyngre, motivationen är mindre, mindre glädje, helt enkelt tuffare. Varje vecka när vi ska träna med Anders, så känns det alltid lite pirrigt att gå till gymmet. Vad ska vi göra idag, hur jobbigt kommer det att bli osv osv. Men efter varje PT tillfälle så känner jag mig så full av energi och full av glädje. Det är så mycket roligare att träna tillsammans med Clara och Anders än att träna ensam. Jag förstår människor som väljer att gå på grupp pass för att just få den där extra kicken av energi och rörelseglädje. Gårdagens pass bestod av kettlebell övningar, det var tungt men roligt och det känns i kroppen idag kan jag lova och förmodligen ännu mer imorgon:)

Ha en härlig helg mina vänner, hoppas vi får njuta av vårsolen!

Kram kram<3

Sjuk:(

Förr förra gången missade jag träningen med Anders och Clara för att min mage spökar med mig. Det är något jag äter som min mage inte tycker om vilket gör att jag inte får behålla den maten jag äter. Eftersom jag redan äter efter ett kostschema där jag uteslutit en massa matvaror som jag enligt blodprover reagerar negativt emot, så är det inte så mycket att kvar att utesluta. Jag äter idags läget inte gluten, mejeriprodukter, getmjölk, sojaprodukter, nötkött, hasselnötter, mandlar, jordnötter, jäst, morot, tomat, ägg, vitlök, ananas. Så det är mycket att tänka på och ett helt nytt sätt för mig att laga mat på. Jag lever i princip på kyckling och kokosmjölk och en massa grönsaker. Nu tror jag att jag kanske listat ut att det är kokosmjölken jag reagerar på, så vad ska jag nu äta till frukost? Som tur är att detta inget jag ska utesluta för resten av mitt liv, utan bara under en tid för att mina tarmar ska få läka och att jag får ner antikropparna i min kropp som i mitt fall attackerar min sköldkörtel. (Mer om sköldkörteln ska jag berätta om någon annan gång.) Bara sedan jag började med detta kostschema i januari, så har mina antikroppar halverats! Så det sporrar mig att fortsätta. Det är detta som gör att jag faktiskt kan börja träna igen efter flera års uppehåll. Jag har försökt träna tidigare, men då har min kropp svarat med värk som helt knockat mig i flera dagar och då pratar vi inte om träningsvärk. Men nu verkar min kropp vara på väg tillbaka igen och då är det klart att det känns tungt med bakslag som detta. Får man inte behålla maten man stoppar i sig, så får man ju inte heller någon energi. Jag gick till träningen i torsdags fast jag inte kände mig helt hundra, det låg en förkylning och tryckte, men jag kände ändå att det funkar nog ändå. Det var ett så roligt pass vi körde och jag kände mig full av energi och glädje när jag åkte tillbaka till jobbet efter passet. Det var inte lika mycket energi när jag vaknade i fredags med värsta förkylningen.(

Åh, det är så typiskt! Jag som i princip aldrig är sjuk har nu legat däckad hela helgen och är tillbaka på jobbet först idag, fast fortfarande snorig. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk nu, jag vill ju träna!!! Nu kurerar jag mig så gott det går så hoppas jag att energin är tillbaka tills på torsdag.
Men visst är det ofta så att man åker på en förkylning när man börjar träna, undrar varför det är så?
När jag var hos en homeopat en gång så frågade han mig när jag var sjuk med feber sist? Jag svarade lite kaxigt att mitt tidigare jobb som förskollärare har gett mig världens bästa immunförsvar för jag är typ aldrig sjuk. Han hade en helt annan åsikt om detta! Han menade på att om kroppen är ur balans så funkar ditt immunförvar inte som det ska, det innebär att kroppen inte orkar vara sjuk för att kroppen redan mår så dåligt. Så man får väl tänka positivt att eftersom jag nu blir sjuk så börjar väl min kropp läka och mitt immunförsvar börjar bli starkt igen. Kroppen är ett komplicerat maskineri där man inte bara kan gå på symptom utan man behöver fundera på varför det uppstod problem från början och börja åtgärda det där. Jag tror att i mitt fall så utlöstes mina problem med sköldkörteln av långvarig stress. Nu ska vi fortsätta kämpa med att hitta vägen tillbaka…

Utebliven träning och ångest.

Skulle vilja tillägna ett inlägg åt något som fler och fler äntligen börjar lyfta, nämligen ångest. Eftersom jag är en av dem som till och från trillar ner i mitt svarta lilla hål.

Förra veckan, började kanon. Jag tränade och var glad, taggad på nya utmaningar. Torsdagen och PT-passet kom. Jag fick flera nya övningar för att stärka upp mina knän som länge varit ett problem, och blev ännu mera taggad på att träna. När lördag morgon kom vaknade jag med en tanke om att gå till gymmet, fem steg ur sängen inser jag att mina benhinnor ömmar. Där trillade jag ner i mitt svarta lilla hål.

Mitt liv är lite så där, som en berg och dalbana. Jag flyger högt för att i nästa stund, ibland vid minsta lilla hinder falla rakt ner, djupt ner i mitt hål. Vilket jag gjorde i helgen. När jag är där nere saknar saker och ting mening och allt känns hopplöst. Jag var fullkomligt förtvivlad, eftersom jag nu såg mitt nya aktiva liv bara rinna ut i sanden och försvinna. Men ändå för rädd att spä på de onda benhinnorna för att våga ta mig till gymmet. Så jag blev hemma från gymmet i 4 dagar, googlade och oroade mig. Vilket inte gör underverk när jag är i den sinnesstämningen.

Det som skrämde mig i helgen var inte att jag hade ont, utan vetskapen om vad de onda benhinnorna skulle kunna sätta stopp för om de ville. Jag vet så väl att jag behöver den här förändringen i mitt liv och jag är så redo för den. Den största orsaken till att jag vill ha ett mer aktivt liv är just ångesten. Jag kommer nog aldrig bli av med den helt, utan jag kan bara lära mig att leva med ångesten och lära mig hantera den, så att den inte hindrar mig från att leva det liv jag vill. Här kommer träningen in. Min bästa medicin är rörelse, frisk luft och naturen. Endorfinerna som kommer när jag tränat eller varit aktiv fungerar som ett skyddsnät mot mörka tankar. De perioder jag tar hand om min hälsa trillar jag inte lika djupt ner i mitt lilla hål. Jag blir mer klarsynt och klarar av att resa mig upp snabbare igen.

För mig är det guld värt. Även om jag på senare försökt lära mig att se ångesten som en tillgång. Den hindrar mig från att rusa igenom livet i 120 utan att hinna tänka efter, den gör mig extremt medveten om min omgivning och den gör mig ödmjuk. Jag tvingas helt enkelt stanna upp och vara medveten om nuet, vilket inte är så dumt. Men jag föredrar ändå att må bra.

Först tänkte jag att detta inte var relevant. Sen insåg jag att jag lovat försöka spegla denna period när jag börjar att träna, och det är så här det är. Ibland fantastisk och ibland hopplös.

Igår pallrade jag mig till ett yogapass, vilket var väldigt skönt. Jag är så gott som uppe ur mitt lilla hål och redo att ta tag i träningen igen. Nu ser jag inte längre benhinnorna som det största problemet i världen. Jag kommer kunna träna ändå och få igång bra rutiner, det kommer kanske bara inte bli exakt så som jag tänkte från början, men det gör ingenting. Imorgon kör vi PT-pass igen och det ska bli så skönt med lite träningspepp igen.

Ta hand om er, så ses vi på friskis! // Clara

 

Vecka två

Tjoho! ytterligare en vecka med friskifiera har passerat.

Det är kul för mig som tränare att få följa utveckling så här tätt inpå. Att få se utveckling vecka efter vecka. Nu har vi bara hunnit kämpa på i två veckor, men redan så kan jag se en förbättring. Detta är helt fantastiskt! 😀

Strax innan vårat PT tillfälle denna vecka så hörde Anna av sig att hon fått åka hem från jobbet pga sjukdom och inte kunde vara med och träna. Tråkigt för mig, då jag ser fram emot våra träffar och att få utmana, inspirera och vägleda dem båda mot bättre hälsa. Jag vill friskifiera deras vardag!

Så denna vecka fick Clara dras med mig själv! Det känns bra för mig som tränare att få möjlighet att i en hel timme få jobba med en och samma person. Det blir en ännu bättre stämning och kemi, det går att anpassa träningen, språket och tempot på ett helt annat sätt. Clara fick en del nya utmaningar för att hjälpa henne med de delar som hon har svårt för, vilket hon klarade galant! Hon har inget emot att kämpa och att utmana sig!

Hoppas ni lyssnar på radio avsnittet nu på Måndag morgon. Jag kommer att prata lite om hur jag ser på träning, speciellt för dig som precis börjat aktivera dig. Det handlar inte om att träna hårdast, mest och effektivast. Det handlar om att träna smart och på ett hållbart sätt. Att hitta den nivån där du går ifrån träningen med mer energi, både i kropp och sinne. Att hitta lagom nivå kan ta några tillfällen, men när vi väl kommer dit så känns det fantastiskt! Det blir kul att träna och man ser fram emot nästa tillfälle!

Följ Friskis på Facebook, instagram och här på bloggen så missar du inget!

Vi syns på Friskis!